Det man först förknippar med religionen är tron som är kärnan i allt. Att vara religiöst troende innebär att man tror på något riktigt starkt, vilket också kan förändra ens levnadssätt. Oftast tror man på en eller flera gudar. Andar förekommer också som något heligt och mäktigt.
Riter är en annan viktig punkt inom religionen. Då följer man ett visst mönster som inte förändras. En rit kan ses som en sedvänja med magisk eller religiös innebörd. Reningsriter, övergångsriter och offerriter är några exempel.
Traditionerna är här också en viktig grej att ta upp då dem håller ihop religionen. Traditioner är något som upprepas under bestämd tid. Kan vara en högtid, eller hur man utför vissa saker under en speciell dag.
Olika religioner innebär olika tankar och på så sätt kan stora problem uppstås. Har man en stark tro och följer sina riter och traditioner som man alltid gjort, lever man sig in i den rollen så väl att man bara ser det som man själv anser är rätt. Sen när en gubbe kommer med en helt annan religiös bakgrund och berättar om sitt kan det lätt uppstå en konflikt. För vad är egentligen rätt och fel? Det är en fråga som forskare länge har funderat över men inte kommit fram till. Under historiens gång har stora konflikter uppståt, finns fortfarande och kommer säkert alltid finnas. Men religionen för inte bara med sig strider och konflikter, utan är också något positivt. Genom att vara religiös deltar man i en stor gemenskap. Tillsammans med sin familj eller sitt folk samlas man och utför sina riter eller traditioner. Att ha en tro kan få en att känna sig starkare, man vet vem man är och vad ens syfte är. En tro är kärlek, tillit och en önskan till den vi beundrar. I detta fallet gud. Men varför har människan valt att ha en gud? Jo, för människan fungerar så att vi måste ha något starkt att tro på, för att fortsätta sitt liv och leva det som det är tänkt.
Sedan år 900-1000 gick Sverige in i religionen och blev ett kristet land. Kyrkan var platsen man ofta sökte sig till om man behövde hjälp, ville rena sina synder eller bara lämna en bön. Nu i tidiga 2000-tal är vi inte längre lika fasta i den kristna religionen som vi var förr. Men för svenskarna är det ändå viktigt att stanna kvar vid sina traditioner. Vi firar olika högtider, döper och gifter oss i kyrkan beroende på om vi är religiösa eller ej. För oss känns det här väldigt normalt och att höra om religioner tycker vi bara är konstigt. Men är det verkligen så konstigt?
Enligt statistik är vi några bland de få länder som faktiskt inte har någon "riktig" religion. Religionen är mycket större och vanligare än vad vi tror. Är det då vi som är "onormala"?
Skillnaden mellan religionen i Sverige och i övriga världen är att vi har inte de hårda regler som är vanligt i andra religioner. Det är väldigt strängt om vem man ska bilda familj med, vad man får och inte får äta. I Sverige tas inte religionen lika seriöst, det är inget måste och ingen blir klandrad för att göra "fel". Genom att vi inte har den religionen har vi också banat vägen för nya tankesätt. Homosexuella är tillexempel inte längre ett stort "NEJ" i vårt samhälle. Väldigt starka religioner vill ogärna släppa på sina regler och då fortsätter de lätt i samma banor, medan vi utvecklas. Både till det positiva och negativa.
Att vara religiös på ett stängt sätt innebär att man endast accepterar sin religion. Man vill inte ta del av de andra religionerna för man ser och tror bara på sin egen. Motsatsen är att vara religiöst öppen. Då accepterar man gärna fler religioner och tittar inte bara blint på en.
Begreppen teism, ateism och agnosticism är några ord värda att veta vad de betyder. Teism är man om man är religiös och troende. Man tror på sin gud och har sina personliga åsikter om det. Motsatsen till det är att vara ateism vilket innebär att man inte tror på något och har inte de religiösa tankarna. Agnosticism är ett mellanting, då ställer man sig inte på någon sida helt enkelt. Man har då åsikten om att man helt enkelt inte vet vad som stämmer. Finns gud, eller gör han det inte?
Jag själv har alltid sett mig som en ateism, jag tror inte på någon gud och inte har jag något religiöst i mig heller. Men jag skulle ändå säga att jag kan vara lite av en agnostiker, eftersom vi inte vet och inte kan bevisa om gud finns så vill jag inte dra ett rakt "NEJ" - han finns inte. Utan jag accepterar allas tro och kan överväga att det kan finnas en större makt där ute.
Gudar eller några mäktiga andar är inget jag tror på. Det jag tycker är fascinerande är vad som händer efter döden. Jag tror inte att vi bara försvinner när vi dör, utan jag tror på "spöken". Jag tror på att vi förs någonstans, och att vissa av oss kan bli kvar, eller återföds. Skrock är inget jag tror på, det känns mer som en 'lek' än något allvarligt, men det är bara min åsikt.
20:e Februari 2014
Källa:
från lektioner samt från eget huvud
http://www.yvonnesjostrand.com/festerochriter
